Sverige har historiskt varit ett land som sagt sig vara neutralt och stått utanför alla allianser. Historien visar också att detta inte var sant, vi har underhand sökt stöd hos andra länder och samarbetat för att hålla oss utanför konflikter.
Det viktiga för oss är att bevara vår integritet både vad avser vår yttrandefrihet, vår frihet att tänka, leva som vi vill i landet och att skydda vårt territorium mot intrång. Sverige har redan idag mängder av olika samarbetsavtal med NATO-länder och vi bygger stor del av vårt säkerhetsarbete på dessa avtal. Därför talar NATO-motståndare med dubbla tungor. NATO ser oss redan idag som tillsammans med Finland en av våra närmaste vänner.
Men i händelse av konflikt i världen, är det inte de närmaste vännerna man snabbast skyndar till för att hjälpa, man skyddar sin familj först. Så även om vi i fredstid är de bästa vänner kan vi inte räkna med att prioriteras i händelse av konflikt. Så för klara detta uppdrag behöver ett land av Sveriges storlek, vänner och vännerna bör ha liknande demokratiska värderingar. Då räcker det heller inte att bara samarbeta med ett land som Finland, som ser sig som alliansfritt, men som är ett alltför litet land.
Självklart i den bästa av världar är samarbete och diplomati den mest önskvärda lösningen på konflikter, men det förutsätter att båda parter visar respekt. Att det i Kalliningrad finns kärnvapen med räckvidd Sverige och att samtidigt Sverige som konfliktminskande ska avstå ett NATO-medlemskap är inte trygghetsskapande för oss som land. Vi kan utsättas för påtryckning med kärnvapenhot och står utanför allianser.
Låt oss inte vara naiva, alla krig handlar om makt, pengar och inflytande. Om vi ska kunna hävda vår suveränitet gäller det att vara med i NATO-familjen, för att kunna räkna med deras stöd i händelse att vi blir utsatta för intrång. Vi ska inte vara rädda, men vi ska vara bra förberedda.