Start för flexibel skolstart

Nu kommer skolstarten att kunna vara även på våren. En flexibel reform som äntligen vänder på perspektivet, det är när barnen är mogna för skolstart som de startar skolan, inte när skolan är mogen för att de ska starta. Det är en bra reform, en reform som många barn kommer att ha stor nytta av. Barn födda sent på året har ofta hade det kämpigt i skolan, de har i realiteten startat skolan nästan ett år tidigare än dem som så dagens ljus i januari.

Det är inte bara födelsedagen som har betydelse för när barnen blir skolmogna, det är också väldigt individuellt. I Örebro kommun har ett försök med ett mera flexibelt skolsystem redan provats, det visar på bra resultat. När undervisningen ges vart efter att eleverna bli klara för uppgiften blir både resultaten bättre och det blir roligare att gå i skolan. En flexibel skola kommer att ge flera barn möjlighet att lyckas nå målen i skolan.

Katedervargen bekymrar sig mer för lärarnas utmaning med den nya reformen än problemet med låg måluppfyllelse i skolan, tänk vad olika perspektiv vi har.

Hurra för en mera flexibel skola!!

Press: SvD; DN

Bloggar: Kent Persson; Katedervargen

4 reaktioner på ”Start för flexibel skolstart

  1. Nja, nu tror jag nog det blev fel… Eller kanske har du rätt, vilket inte direkt talar till din fördel. Ja, jag bekymrar mig för lärarens utmaning med ALLA reformer därför att jag vet att den utmaningen är hur man ska kunna ta hand om eleverna. Att INTE bekymra sig om lärarens arbetssituation är att fullständigt strunta i hur eleverna drabbas. Det är nu inte en ovanlig attityd från beslutsfattande skolpolitiker, men varje gång lika olycklig.

    Det jag oroar mig för är elevernas situation, för hur de kommer klara sin skolgång.

    Till skillnad från de flesta politiker som tycker om att peta i skolan så VET jag hur den fungerar. Jag VET vad som krävs för att elever ska må bra och för att dom ska lära sig något. Och jag VET att lärarens förmåga och möjlighet att hjälpa var och en av dem är alldeles avgörande.

    Det jag undrar är fortfarande: om man väljer att göra en sån här reform, har man då i förväg brytt sig om att ta reda på vilka konsekvenser det får för skolans (dvs. lärarnas) möjligheter att hjälpa den enskilde eleven?

    Kan man garantera att det finns tillräckligt många lärare i grundskolan för att ta hand om en möjlig dubblering av antalet klasser? Kan man garantera att det inte krävs några extraresurser i skoladministrationen som kommer att tas från verksamheten?

    Helt enkelt: har man gjort en konsekvensanalys?

    Om så – publicera den gärna. Om inte – känns inte det relevant för den som arbetar med att kvalitetssäkra skolan?

    • Naturligtvis måste man titta på hur en så stor reform påverkar arbetsmiljö och resultaten i skolan. Dilemmat är att dagens skola har en hel del mycket allvarliga konsekvenser. Vi ser att många elever går ut efter 9 år i grundskolan utan ha nått skolans mål. Det är en mycket allvarlig kritik. Dagens skola klarar inte sitt uppdrag, den behöver förändras, förnyas och tänka nytt. Om det var såp att skolans uppdrag uppfylldes idag skulle jag bättre fölrstå den rädsla som finns till fölrändring, men det är inte så det ser ut. Varje elev som lämnar skolan utan att nått skolans mål är ett misslyckande swom för den enskilde många gånger leder till svårighet att komma in på vidare utbildning eller få ett arbete. Så länge verkligheten ser ut så kan vi inte stoppa ned huvudet i sanden och låtsas något annat.

      • Att vara kritisk till den här reformen och de flesta andra reformer som uppfunnits under de senaste åren är inte detsamma som att man är likgiltig inför skolans bristande resultat. Det är precis tvärtom.

        Att skolan har svårt beror på att den brottas med problem, men att det skulle vara inre problem är en myt. Vad som har hänt de senaste decennierna är att lärarna har pålagts mängder med arbetsuppgifter som de förväntas klara av utan att utrymmet för att fullgöra dem har ökats. Tvärtom har klasserna blivit större. I slutet av en termin hade jag själv ett val att göra: antingen ägna dagarna åt möten och att skriva åtgärdsprogram och överlämnandedokument eller att försöka arbeta med eleverna så att de blev godkända. Jag var TVUNGEN att göra det första, med resultatet att eleverna fick IG och därför fick gå direkt till IV.

        Skolans problem skulle kunna sammanfattas i tre punkter:
        * överarbetade lärare som hela tiden får nya pålagor från politiker,
        * återkommande, ogenomtänkta reformer där problemen förväntas lösas av lärarna, samtidigt som de ska bedriva den ordinarie verksamheten
        * spridning av resurserna vilket gör att inga omfattande reinvesteringar eller nyinvesteringar kan göras i kvalitetshöjande syfte.

        Samtliga dessa tre punkter har sina rötter inom det politiska området.

        Nu kommer alltså en ny reform som inte tänkts igenom. En ny reform som kommer kräva att resurserna sprids. En ny reform som ska omsättas i praktiken av lärarna samtidigt som de ska undervisa eleverna. En ny reform som bestäms utan att en ordentlig konsekvensanalys har gjorts.

        Om det är en hög kunskapsnivå och en hög måluppfyllelse man eftersträvar, så tillsätt mer resurser, minska klasstorlekarna, öka lärartätheten, samla resurserna i den kommunala skolan och låt lärarna sköta det jobb de är utbildade för.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s