Du bläddrar just nu i månadsarkivet för december 2011.
Statsminister Fredrik Reinfeldt höll idag sitt traditionsenliga jultal på skansen. Det var ett tal som först handlade om SAAB konkursen som det kommit besked om idag. Ett trist besked för alla de anställda i trollhättan, personbilsindustrin och västkusten. Att få ett sådant trist besked precis före jul är dessutom extra besvärligt.
Statsministern ägnade sedan i stort sett hela sitt tal till alla som är otrygga och utsatta för våld på olika sätt. Från sina besök i landet har han lyssnat mycket på den problematik, som han fått ta del av i samtal med alla dem som utsatts för våld. Att det fortfarande är en mängd kvinnor som utsätts för våld och som nästan fram till idag, inte varit lyssnade på av samhället.
Det har och finns fortfarande enorma attitydproblem med förnekelse runt våld i samhället, i nära relationer och i våra skolor. Detta problem kommer inte längre tillåtas att sopas under mattan. Attityderna måste förändras och det måste vara en självklarhet, att kvinnor inte ska bli misshandlade av sina män och barn inte misshandlas i våra skolor.
Det är glädjande att vår statsminister så tydligt markerar en stark vilja att lyfta upp detta samhällsproblem. Det ska bli riktigt svårt att vara elak i framtiden, både i våra skolor och i hemmet. Det är många som väntat på en statsminister som så tydligt som Fredrik Reinfeldt idag markerar, att samhället inte tolererar detta längre.
Blogg; Kent Persson
Vissa yrkesgrupper är trots att det finns arbetslöshet bristyrken. Vi kan se att vidareutbildade sjuksköterskor fortfarande är en bristvara. Inte så konstigt kanske, lönen i förhållande till utbildningstiden och ansvaret är låg. Specialistutbildade sjuksköterskor har 4 års högskole/universitetsutbildning, trots detta är både ingångslön och slutlön relativt låg. Det finns inte tilläcklig löneutveckling eller karriärsutveckling så många lämnar yrket.
Det är trist att attraktiva yrken innehållsmässigt, blir oattraktiva på grund av andra faktorer. Den debatt som nu pågår utifrån de vårdavtal som skrivits utan att man krävt tillräckligt god vård, är dock inte helt rättvisande. Debatten förutsätter att all vård som inte har landstinget eller kommunen som huvudman har låg kvalité, vilket inte är sant. Jag önskar förutom en bättre kvalité på upphandlingarna av vård, en mer balanserad vårddebatt.
Vi vet att det förekommit skandaler även i kommunal vård. Låt oss därför bättre ställa krav på vårdgivare. Låt dem konkurrera genom att ge bästa kvalité. Låt dem konkurrera genom att ge bästa arbetsmiljö.
En mångfald av vårdgivare och arbetsgivare är det bästa motmedlet mot dålig kvalité och oattraktiva arbetsgivare, men kommuner och landsting måste ställa kraven.
Lyssnar på intervju med två nobelprisnominerade ekonomer. Även om privatekonomisk rådgivning inte är vad de sysslar med, svarar de ändå på frågan vad de tycker att man bäst ska använda prispengarna till om man långsiktigt trygga sin ekonomi. De har de två olika svar på frågan. Christopoher Sims skulle placera i fonder. Han ser det som att fondförvaltare generellt är bättre på fövaltande av kapital än privatpersoner. Han menar att privatpersoner oftast har svårt att ha koll på den marknad som styr mycket av den ekonomiska utvecklingen.
Thomas Sargent tycker man ska prioritera den egna hälsan och att bibehålla den. Kan man hålla sig frisk menar han är det möjligt att arbeta och skapa sig sin inkomst, det är den bästa faktorn för god ekonomi menar han.
Det är en helt underskattad vinkling på ekonomi tycker jag. Att på varje sätt försöka att bibehålla sin hälsa är viktigt. Det är viktigt ekonomiskt, det är viktigt socialt och det ger bättre livskvalité. Det får också bli mitt ekonomitips.
Nu har den italienska regeringen röstat igenom tuffa sparbeting. Regeringschef Mario Monti fick igenom dekret om att spara 30 miljarder Euro. Så tuffa att en minister grät och regeringen inte tror sig kunna bli omvald.
Men den tuffa medicinen är viktig för Euro-samarbetet och för EU. Skulle en så stor ekonomi som den italienska, gå samma väg som grekland vore det förödande.
Nu väntar tuffa tag med besparingar i de offentliga finanserna och drastiskt höjd pensionsålder till 69 år i italien. Tuffa men helt nödvändiga beslut.
